What is love?

Jag tror jag börjar greppa det lite. Kärlek är att gå hem med ett leende på läpparna för att någon väntar där. Kärlek är att bli glad när någon kommer hem packad och väcker en mitt i natten fast man ska upp till jobbet morgonen efter. Kärlek är när någon ringer och säger "Jag klarade det. Men nu är det bara ett tempel kvar, och det är ju roligare om vi kör det tillsammans...". Eller är jag fortfarnde ute och cyklar?

Åh!

Och med barnen och avslutningen kom tårarna. Inte bara hos kungaparet, inte bara hos paret Westling, inte bara i Konserthuset, utan även lite på Götgatan 78. Fy fan va fint! Nu väntar jag bara på kungens tacktal, sen SKA jag sova!

Bröllop

Jag har tänkt blogga om flera saker på sistone. Om min härliga födelsedag, om världens bästa present från Familjen R, om det ökande antalet tv-spelskvällar (Zelda kan man spela mååånga gånger), om jobbet... men just nu står ju allt det där lite i skuggan av det som händer just nu. Kronprinsessbröllop liksom, vad överskuggas inte av det? Idag kollar jag på tv-sändningarna från middagen och konserten, statsministerns tal var så fint, jag blev nästan lite tårögd. Och hela kungafamiljen utstrålar sådan uppriktig glädje. 

Igår, när jag skulle köpa kaffe nere på skeppsbrokajen för att få kaffeburkar ur den officiella bröllopsserien, hade jag förmånen att få se det norska kungaskeppet lägga till och se kronprinsparet gå i land. det var häftigt, jag blev nästan lite pirrig :) hade jag tänkt efter hade jag suttit med mamma och Sandra i Söderhamn och druckit bubbel och kollat imorgon, nu blir det jobb istället. Nåväl, vad är väl en bal på slottet...?

Stockholm marathon

Idag har det som de flesta säkert vet varit Stockholm marathon. Jag har arbetat på samma arbetsplats i sex år, och jag har jobbat just den här lördagen minst fyra av dessa, men jag tror egentligen att det är fem, kanske till och med alla sex. Jobb och marathon hör lite ihop. Det är en ganska angenäm dag att jobba, folkligt och glatt. Det möjliga minuset är framkomlighet.

Jag har under iaf de flesta av dess år haft mitt schema i princip mellan Odengatan och Sturegatan, runt Karlavägen. Att det inte går bussar brukar inte störa, däremot är det en sport i sig att ta sig över Karlavägen. Fast det är rätt charmigt :) Jag minns så väl ett år när jag och Daniel jobbade ihop och skulle över, vi fick se vinnaren springa förbi, och en hel mängd andra människor (andra passeringen för de snabbaste, första för de som hade lååångt kvar). Vi hade inte precis bråttom just den dagen, så vi stod där en god stund och letade efter den perfekta luckan samtidigt som vi kollade efter människor som sprang i udda kläder :)

Nu är iaf maran slut, även de sista kämparna har kommit i mål. Snart är arbetsdagen också slut, och den här kämpen har kommit i mål. Undrar om jag redan nu kan boka in mig på att jobba nästa mara?

Mer musik

Jag har en sådan där fundersam kväll. Det blir ofta så när jag är trött. Ska sova tidigt ikväll. Känner inte riktigt att jag kan skriva om funderingarna här, även om det skulle vara skönt. Det finns ibland en risk att man säger för mycket :) Nåväl. Minst en bra sak har funderandet iaf lett till. Jag har insett att jag lyssnar alldeles för lite på Dave Matthews band. Det är lite märkligt att jag aldrig riktigt tagit mig tid att lyssna med tanke på att de gjort ett par av mina absoluta favoritlåtar.  Grey Street och Crash into me platser nog båda på topp 100. 

"Who's got their claws
In you my friend?
Into your heart I'll beat again
Sweet like candy to my soul
Sweet you rock,
And sweet you roll
Lost for you, I'm so lost for you

Oh, and you come crash into me
And I come into you
And I come into you
In a boy's dream
In a boy's dream"

Champagne high

Det har blivit mycket öl på sistone. Mycket. Och det är ju inte alls dumt. Men härom dagen pratade jag och flickorna om det som är snäppet bättre. Lily Bollinger lär ha sagt:

"I drink it when I'm happy and when I'm sad.
Sometimes I drink it when I'm alone.
When I have company I consider it obligatory.
I trifle with it if I'm not hungry and I drink it when I am.
Otherwise I never touch it, unless I'm thirsty."

Funderar på om man inte ska satsa på champagne high i helgen? ;)  Bubblet ger skönaste fyllan och värsta bakfyllan. 

När jag ändå är lite inne på bubblor vill jag lyfta fram en av favoritgrupperna, underbara Sister Hazel.  Jag och syrran satt och hyllade dem på väg från Söderhamn sist. Så bra. Rubriken på det här inlägget är också titeln på en av våra favoritlåtar, enjoy!

Tändsticksask?

Jag har en ny favoritlåt. Gruppen är halvfavorit sedan länge, men låten är ny för mig. Lyckopiller och sommarfeeling. Lägger in yt-länken. Har för övrigt börjat lista de hundra bästa låtarna, och Matchbox 20s Push är given där. Sjukt bra låt. "And I don't know if I've ever been really loved by a hand that's touched me". Musik är känslor, musiktexter är slagkraftig poesi. Annars kämpar jag sjukt mycket med mig själv just nu. Pluggångest är en grej. Trots att det bara är 2 veckor kvar i skolan vet jag inte alls hur jag ska klara av det. Osäkerhet och relationsångest är en annan. Jag vet helt enkelt inte hur man gör längre, vet inte hur man vågar, vet inte hur man får och inte får känna. Men det kanske löser sig? Kanske. Tur att man bara kan höja volymen och bli fylld av musiken, så man bara kan känna och inte behöver tänka på allt annat.

"I'm not crazy, I'm just a little unwell
I know, right now you can't tell
But stay awhile and maybe then you'll see
A different side of me"